Ibland är livet en prövning. Ni vet ju att min vecka varit lite tuff. Två väldigt tråkiga besked och en hosta som tar kål på mig. Jag har inte berättat för dig vad som hänt idag.
Tony la in den här statusen på Facebook nyss. Tonys pappa åkte in inatt pga en hjärtinfarkt. Han har idag blivit opererad och allt har gått bra. Hela dagen har känts som ett vakum, som att man inte vet vad man ska göra. Vi båda har levt som vanligt, träffades på lunchen och pratade igenom lite, men sen har vi varit på varsitt håll. Såklart har vi varit oroliga och funderat. Nu fick vi i alla fall veta att allt gått bra och att han nu ska medicineras för att må så bra som möjligt.
Idag pratade vi om hur viktigt det är att umgås med sina föräldrar. Att aldrig behöva ångra att man aldrig umgicks, att aldrig behöva ångra att man inte sa allt man kände för dom. Sånt är viktigt. Livet kan förändras snabbt och när det gör det känns banala saker som att jobbet går före, eller att man valde att göra andra saker framför att umgås med sina föräldrar som att man valt fel, att man låtit petitesser gå före sånt som egentligen är viktigt.
I livet kommer såna här perioder tydligen. Den här veckan har varit tuff för oss. Men det är livet, som livet är och fungerar. Nu har vi tagit på oss myskläderna och ska packa oss in i bilen och åka hem till min mamma och pappa. Vi ska äta middag ihop ikväll. Jag/vi behöver trygghet nu. Bara andas och umgås. Tonys pappa är i tryggt förvar på sjukhuset, vår lilla ”pappa”. Vi tänker på dig. ❤
Hörrni, var rädda om varandra. När allt kommer omkring vet man vad som är viktigt i livet. All kärlek till er! ❤
Men blir det lika ikväll får jag göra nåt radikalt.