Sitter och minns tillbaka på vår inspelningstid av Hela Sverige Bakar. Vilken konstig tid det var alltså… Det är både det roligaste och det jobbigaste jag gjort. Ni vet, jag längtade hem så det gjorde ont i mig. Jag fungerade skitdåligt eftersom jag sov i snitt 1-4 timmar per natt. Jag har aldrig sovit borta så länge och mådde fruktansvärt dåligt av det. Kände mig sockerlåg hela tiden (fast vi bakade hela dagarna) och ångesten kunde stundtals riva sönder mig. Jag minns att jag ringde Tony nästan varje dag och grät en skvätt, mamma med. Nu i efterhand känns det givetvis skitfjantigt! Men då, då var det svinjobbigt. Det jobbigaste var längtan och att jag inte kunde sova. Att leverera bästa bakverken man kan på tid och med 18 kameror i nyllet utan sömn på flera flera dagar var JÄÄÄKLIGT tufft. Så tufft att jag ibland övervägde att hoppa av tävlingen. Det är svårt att förklara och jag minns Tonys ord då: ”Du skulle ångra dig om du gjorde det, det är 3 veckor av ditt liv, stå ut nu! Tänk vad hårt du jobbat för att komma så långt.” Det var tur att jag hade pepp hemifrån. Thedde skrev ett sms: ”Mamma, vi vill att du ska vara kvar där, du är jätteduktig och vi är så stolta över dig! Vi ses ju snart”. Grät floder av det. Tony skickade små filmsnuttar på Milo och jag klarade inte av att titta på dom. Jag grät varje varje dag. GALET va? Det syns ju liksom inte på TV.

Dock så ser jag bara tillbaka på det ljusa stunderna. Hur kul vi trots allt hade? Hur vi skrattade så vi grät stundtals, hur tajta vi blev som vänner, hur mycket vi lärde oss om bakning, hur stark man blev mentalt. Jag har fått vänner för livet. Jag minns också hur vackert allting var runt omkring oss. Vi åt så gott, vi bodde så vackert och vårt bakningstält var det finaste jag nånsin sett. Jag minns hur underbar Tilde var, hon och jag pratade en hel del. Vet ni att hennes karl är exakt lika gammal som Tony, och att jag och Tilde är exakt lika gamla. Vi pratade också om att vi skulle bli 40 år och att vi skulle stå i varsin catsuit på vår 40 årsfest. Hmm, det blev inte riktigt så…

Här följer lite bilder från vår tid på inspelningen.

Slottet längst ner bodde vi i de första nätterna. Ser ni? Det är så vackert så det gör ont. Middagen åt vi i en stor sal där ett långbord alltid var perfekt dukat. Ljusen var tända och maten var fenomenal. I det lilla köket servererades det varje kväll the och kaffe och en massa goda bakverk. Nope, ingen bantar resa direkt.

Huset uppe till höger var vårt tillhåll dagtid under inspelningarna. Där kunde vi vara när vi satt och väntade på att inspelningarna skulle börja. På fritiden så hängde vi mest med varandra. Några tränade, några sov, några paddlade kanot. Det var en väldigt mysig dag. Jag var ute på promenad och bara låg på en brygga och njöt av tystheten. Jag längtade hem men försökte att bara koppla bort allt ibland och faktiskt njuta av att vara helt ifred och bara ha mig själv att tänka på.

Elin, Martin, Josephine och Emelie. Några av vännerna i Hela Sverige Bakar. 

Med facit i hand var det en väldigt fin period i mitt liv. Jag lärde mig massor om både bakning och om mig själv. Jag hoppas också att vi alla kommer fortsätta hålla kontakten även när allt det här är över. Tur vi har vår egna lilla sida på fejjan som vi skriver till varandra på. Ja, på torsdag är det dags igen. SJUAN kl: 21.00. I veckan kommer jag skriva om de sista avsnittet, om min butterkaka och mina bullar. SNOPPFESTEN!