De sömnlösa nätterna…

Milo

Vi diskuterade en sak under middagen igår, det här med barn och sömn. Ni som följt mig en längre tid vet att vår Milo föddes utan ”sova hela nätter de 3 första åren” genen. Det började redan på BB. Han sov några timmar efter han föddes, sedan började min period av att inte få sova. Föga anade jag att den skulle hålla på i över tre år. Tur var väl det för annars hade jag väl lämnat ungen kvar på BB och kommit hem och sagt att alltihopa bara var en enda stor brakskit.

De första veckorna (läs 2) gick jag på de berömda hormonerna som får en att likna en hetsig brutta på uppåttjack. Spelade ingen roll hur lite man sov. Lite duracellkanin över det hela. Under denna perioden sitter man och tittar på sin bebis med hjärtformade ögon och pratar bebisspråk. Även om det är den 14:e gången man ammar den natten så pratar man med en lugn och ljus stämma. Tony snarkade vidare och jag ammade. När dessa 2 veckor gått och ”14 gångs ammandet” fortsatte började jag väl känna mig en aning sliten. När det var som värst förde jag bok på vad som egentligen hände under nätterna. Jag var helt wasted av trötthet och visste inte om jag vaknade 116 eller 4ggr till slut. Jag visste inte om jag hade ammat heller. När jag sedan läste min bok som jag med spretiga bokstäver klottrat i mörkret fick jag en chock. Ungen sov MAX 1 timme i sträck, ibland bara 20 minuter- Sen ammade jag, eller vyssjade, eller gav tillägg (för blaskig mjölk, troligen av sömnbristen) eller bytte blöja, eller klappade på rumpan. 16 uppvak per natt ungefär. En natt när klockan var 3 och jag hade vyssjat, klappat, ammat, gett flaskan och fan vet allt flippade jag. Jag bara lämnade bebis i sin säng, gick ut i vardagsrummet i bara trosorna med droppande nassar och fultjurade så snoret rann. Då var han över 2 månader. Tony kom upp med kallingarna på sniskan och rufsigt hår. Frågade upprört om något hänt? Jag minns att jag bara grät och snyftade fram att jag inte orkade längre. Sen den natten delade vi på det och försökte tillsammans lappa ihop nätterna så att vi fick sova.

I 3 år höll vi på. TRE ”FREAKI`N” ÅR! Inte samma intensiva vaknande under tre hela år, men dock ett jäkla vaknade i tid och otid. Jag har läst allt om alla metoder som finns. Jag bedjade om hjälp på BVC men det enda tipsen jag fick var att försöka att inte ge honom välling nattetid. Vi har också provat allt vad gäller sovmetoder. Allt utom 5 minuters metoden. Jag är på tok för svag och mjäkig för den, jag skulle slita mitt hår av att sitta och lyssna på gråt i 5 minuter, hellre aldrig sova än lyssna på sin bebis hysteriska gråt från sin säng. Sån är jag. När Milo fyllde 3 började det bli lite bättre, vid 3,5 år sov han äntligen hela nätter. Såhär i efterhand kan jag inte fatta hur vi pallat?! Hur har vi pallat!? Men jag antar att man inte har nåt val, man KAN inte lämna tillbaka ungen på BB. Man kan inte bara knata ut på gården och lägga sig under en gran, även om det var precis det man ville göra stundtals. Man måste härda ut och man gör det. Jag kan inte fatta hur jag orkat med någonting alls under dagarna som mammaledig då han aldrig sov längre än en timma dagtid heller. Men herregud, jag var på allt. Mammagruppsträffar, öppna förskolan, fikadejter och tror att jag brutits ner mentalt om jag INTE gjort det. Nu ser jag tillbaka på tiden och tycker att vi varit jäkligt starka som människor, jag ser tillbaka på den här tiden med en ödmjukhet inför oss som föräldrar. Alla föräldrar borde få sig en medalj när barnen vuxit upp ifrån småbarnsåldern med sömnbristen, kaskadspyorna, bacillstormen, febernätterna, trotsen, snorsugar och gud vet allt. En tapperhets medalj helt enkelt.

Nu har Milo en period med att han kommer knatande till oss mitt i natten. Men han har eget rum för första gången, vi har också flyttat så det är naturligt med en reaktion på en förändring. Och vet ni? Det är en piss i Missisippi mot vad vi behövt gjort tidigare. Nu kommer han, lägger sig bredvid och somnar. Frågar ibland efter mjölk eller välling men säger man att det är mitt i natten godtar han det och somnar. Han vaknar tidigt om morgnarna och vill gå upp allt från 5 på morgonen. Men, pffffffft säger vi om det. Vad gör det när det kunde vara 16 ggr per natt.

Tack Milo för att Du äntligen tog ditt förnuft tillfånga och började sova på nätterna! Jag hoppas att Du inte ärver din inte ”sova hela nätter de 3 första åren” gen vidare till Dina egna barn. Om du gör det….. Ring bebisens mormor, inte farmor!

Den 13 oktober, 2012 kl 17:33 Ma Petit Famille:

Precis så sover vår fem månaders korv, tur att man vet att det blir bättre (storasyster är två). Blir nog serie vi hittar ingen film, Chuck. Vår äldsta föddes sjuk, respirator och sjukhusboende för oss första månaderna, sen när vi väl kom hem fick vi väcka henne varje timme och då sova i skift de första åtta månaderna tills hon blev opererad. Så även om ögonen går i kors emellanåt så är jag glad att den här lille plutten är frisk o glad! Hade inte heller pallt femminuters…känns lite..varför liksom? Nu sover hon hela nätter i vår säng o det är trångt men mysigt. Minns när hon var bebis och opererad och vi fick ha henne hos oss, folk tyckte att vi var knäppa som lät henne sova hos oss NU men för oss var det fantastiskt att äntligen kunna ha det som vanligt. Hon ville ju vara nära innan med men rent medicinskt gick det inte. Oj vad långt detta blev o helt utsvävande också… Sorry :-/. Ha en fin kväll/ Mia

Logga in för att svara

Den 13 oktober, 2012 kl 18:24 Niiinis:

Gör inget att det blir långt, tycker om när ni skriver till mig.

Men du vad tufft med operation och respirator. Det låter fruktansvärt. Glad och höra att du nu har en frisk tjej. Låter som en urjobbig period för er som föräldrar. En förälders mardröm med allt vad det innebär. Du är stark!!

Kram❤

Den 13 oktober, 2012 kl 17:58 fibrolillemor:

Jaa, inte är det lätt. Begriper inte hur man orkat. Har en här som som en hel natt första gnn när han var 8…
Men efter de första 2 1/2 åren så blev det mer som du har nu att han vaknade, drömde mardrömmar och kom in, somnade om. Det var ju inget emot det där nätterna innan.
De första fyra veckorna var katastrof. Sen fick en kompis till mig bog och gick och köpte ersättning. Bästa hon gjort för mig. Han var ju aldrig mätt. Sen var han mest sjuk( har svår svår infektionsastma med ambulanser och allt vad det innebär)
Du är en mkt stark tjej! Det krävs en hel massa för att ens göra nånting annat på dagen sen!
Glad att höra att det går så bra nu( om man jämför ) härligt!
Det där med 5 minuters regeln provade jag en ggn i typ.. 20 sekunder ha ha ha inget för mig el honom. Han hade panik när jag inte kom.
Massa massa kramar !!! Hoppas ni får långa goa nätter i framtiden

Den 13 oktober, 2012 kl 18:21 Niiinis:

Men 8!!!!! år?!?!? Majj gadd…. Ja vem vet, Milo kanske fortsätter såhär i 5 år till. Vad jobbigt med astman. Eloge till dig! Kram

Den 13 oktober, 2012 kl 18:08 sofia208:

Fy sjutton så bra ni har gjort det, en stor eloge!!
Jag kan inte föreställa mig hur det är att behöva vakna så många gånger varje natt, det är långt ifrån mina nätter utan småbarn, men nu vet jag vad som KAN vänta när dagen D är här

En STOR guldmedalj till er för ert tålamod och goda jobb med den lilla sötnosen!

Kram kram

Den 13 oktober, 2012 kl 18:19 Niiinis:

Ja förbered dig på det värsta så kommer du tycka det är en ”Walk in the park” sen. Kram och tack!

Den 13 oktober, 2012 kl 18:12 Lisa:

Oj vad jag känner igen mej i det här.
Har en 4½ åring( en 2åring) som sovit tre ynka nätter igenom i hela sitt liv.
Nu är han lugnare, vaknar å kommer in till oss å sover vidare.
Tvååringen är med vaken i mellanåt, men inte i närheten av den pärs vi haft med storebror.
Jag klagade aldrig å överlevde, men precis du tänker jag tillbaka på de åren som gått å fattar inte hur jag orkat.
Men det har jag gjort, å under den absolut värsta sömnperioden läste jag på komvux å fick mvg i allt!?
Jag tycker alla vi föräldrar är väl värda den där medaljen å vi mammor borde finna styra i å peppa varandra hellre än att klanka ner som det tyvärr sker i så många fall!

Stor kram å HEJA DEJ!

Den 13 oktober, 2012 kl 18:18 Niiinis:

Men WOW, MVG i allt! DET är fasicken imponerande. Vilken bedrift! Hejja dig också som klarat det….KRAM

Den 13 oktober, 2012 kl 18:40 kajsa78:

Tack och lov har äldste sonen i princip alltid sovit hela nätterna, och i eget rum sedan han var 8 månader. Lillebror sover däremot lite oroligare, men är inne i en period med mycket förkylningar och tandsprickning så det är kanske inte så konstigt. I värsta fall får han helt enkelt ha en skvätt välling på natten, så får BVC säga vad sjutton de vill för de slipper ju gå upp med honom.Vi har i alla fall vant båda pojkarna vid egen säng ända från början, och när lillebror var drygt 8 månader flyttade han in till storebror så de delar nu rum. Funkar bra, de sover varken bättre eller sämre men vi slipper tassa på tå i vårt sovrum varje kväll. Skönt att det blivit bättre, det är som du säger att man många gånger får bita ihop rejält och det är ok att gråta ut ibland. Och du, 5-minutersmetoden är bara ren och skär barnplågeri enligt mig!

Den 13 oktober, 2012 kl 19:33 Niiinis:

Dom där jäkla tänderna ja… Milo fick feber och diarré för varje tand! Självklart påverkade de även sömnen, sov inget då. Huuuu….

Kram

Den 13 oktober, 2012 kl 18:41 Johanna:

Ja vilken kamp det kan vara att vara förälder…. Min yngsta son som nu är 2½ år har ett liknande beteende. Dessutom är han så mammakär så han kan gå sönder om jag inte finns nära honom om natten.

Han sover alltid hos oss från midnatt ungefär. Gärna liggandes på min arm…. Han vaknar nästan alltid när jag går upp på morgonen (jag går upp 4.45 el 5.45 när jag jobbar) vilket gör att han sover för lite….

Men vi kämpar på vi oxå. Han är fantastisk på alla sätt och jag älskar honom och mina två andra barn galet mycket ♥

Tack för dina kloka och tänkvärda ord…. Har följt dig i flera år nu och vet verkligen hur mycket ni har kämpa med Milos sömn!!!

Kram ♥

Den 13 oktober, 2012 kl 19:35 Niiinis:

Elliot var superduperjättemammig! Fanns ingen gräns på det, han levde bokstavligen på mig de första åren. Milo har perioder, just nu är det lite lite mammigt. Gulligt men också lite påfrestande ibland. Kämpa på min vän! Kram❤

Den 13 oktober, 2012 kl 18:44 linda:

Du är underbar i ditt sätt att skriva!! Härligt att han äntligen sover hyfsat!Har en 2 1/2-åring som varit värdelös på det där med att sova…många uppvak, mycket välling och mycket slita sitt hår. Nu sover hon lite bättre men långt ifrån bra. Dessutom har lillasyster (snart 3 månader) kommit så man vet att man lever, amning hela andra halvan av nätterna. Får man längta bara liiite tills dom är sådär 10 och förhoppningsvis sover?! Tack för att du bloggar! Kram linda

Den 13 oktober, 2012 kl 19:37 Niiinis:

Tack! Gulle dig….

Jo, man får längta dit. Jag vet hur det är när dom börjar klara sig själv och onekligen blir ju allt lite lättare då, men andra saker blir svårare. Så det går fasen på jämnt ut. Kämpa på medsyster, kram!

Den 13 oktober, 2012 kl 18:57 Anu:

Eeehh.. PRECIS vad jag behövde läsa när jag just nu befinner mig MITT I SKITEN – inte!

(matar ju nattetid men så är vår grabb bara tre månader. och jag matar oftast bara en gång. ÄNDÅ är jag så aptrött så jag inte borde få gå ute bland folk. gör så hysteriskt puckade saker emellanåt så jag slutat berätta för maken haha
om jag hade varit tvungen att vara vaken så mycket som du, och ni andra som berättat, så hade jag med all säkerhet suttit och virkat på en grytlapp med osynlig tråd inne i en mörk tyst garderob vid det här laget…

Den 13 oktober, 2012 kl 19:23 fibrolillemor:

Det blir bättre! Jag lovar! Sen kommer du se tillbaka och se på dig själv som superwomen

Den 13 oktober, 2012 kl 19:39 Niiinis:

Bra peppat!!!

HAHAHA! Man lever sin egen verklighet närmast, så självklart kan du tycka de är jättekämpigt med ett vak per natt. Kram ( å du, tiden går fort).

Den 13 oktober, 2012 kl 19:16 goatess82:

har och har haft precciiss samma som du, och vi har gjort allt, gick så längt att det vi tillo ch med fick igenom ett EEG på mälarsjukhuset, som självklart inte visade nått.. när han var 2.5 år tog min sambo upp honom och satte honom på sängkanten, tittade honom i ögonen och förklarade att vi satt och kollade på tv och inte gick någonstans och han var tvungen och börja sova för att han skulle orka leka på dagis… efter det sov Liam hela nätterna.. inte en gång vaknar han 8-O.
Hade varit perfekt om vi inte 2 mån senare fick en ny liten nattvakare.. men ser ljuset i tunneln.. BARA 1 år kvar till gyllenen 2.5 år…haha=)

Den 13 oktober, 2012 kl 19:41 Niiinis:

Men vilken bra grej! Kanske att maken ska göra sin grej tidigare med minstingen då? Tänk, ibland kanske dom bara behöver veta att man kommer finnas där när dom vaknar…. Tussarna.

Kämpa på!!

Den 13 oktober, 2012 kl 21:57 goatess82:

haha, han har testat, men det fungerade inte än, Milo (mycket fint namn) stoppade bara nappen i munnen på honom och skrattade, och så vaknade han efter 40 min, så vi får kämpa vidare.

Tur dom är söta resten av tiden annars låg dom pyrt till, hihi=)

Den 13 oktober, 2012 kl 19:47 Marie:

Du skriver så bra och härligt. Älskar din blogg mina kottar kan sova men det dröjde länge och många år innan vi fick en hel natt….. Nu är fyran här och käkar en gång per natt och det är alltför kl 2-6. Helt lugnt, men seg blir man. Så himla bra jobbat av er iaf. Grymt!! Många kramar till dig