Det var en gång….

….en 17 årig brutta med pudelfrippa. Ja det här är jag som 17 åring tror jag det var. Svårt att se på en bild hur gammal man var egentligen. När man flyttat dyker allt sånt här upp igen. Gamla bilder t ex. Allt som oftast blir jag lite illa till mods när jag tittar på gamla bilder. Jag vet faktiskt inte varför? Jag tror det beror på att jag ser hur tiden gått, att jag får lite panik över hur åren går i sån rasande fart.

Kolla bara på mina killar. Thedde tror jag går i första klass på bilden, Elliot är fem år och går hos dagmamman. Han har brutit sin arm så han har gips på bilden. Tuffeln, han hade trillat ner från en jättehög klätterställning. Det blev hjärnskakning och bruten arm. Minns samtalet från dagmamman som igår. Hon ringde från akuten till mitt jobb. Jag kastade luren åt skogen, slängde mig i bilen och åkte det fortaste jag kunde. Körde mot rött och hela rubbet medan tårarna sprutade. Såg min lilla pojke i famnen på dagmamman inne på akuten helt borta. Somnade om och om igen av hjärnskakningen medan han höll sig för armen. Dock repade han sig snabbt, fick ett gips och vi kunde åka hem.

Sen hittade jag denna också. Mitt körkkortsprov. Lyckans dag….

Det var det, a walk down the memory lane. Nu ska jag fortsätta kolla X-factor. Hoppas du har en mysig måndagskväll.