Godmorgon!

Hoppas Du sovit gott? Jag har känt mig halvdöd inatt och haft lite ont av behandlingen igår. Men idag tycker jag kanske att det känns lite lite bättre. Wiieeeeee…. Idag har jag en jobba hemifrån dag. Milo ska få en lugn start på förskolan så han ska vara ledig idag och på fredag.

Jag utlovade ju ett klipp ifrån min bok som jag håller på att skriva. Om du är av den känsliga typen så ber jag Dig redan nu att klicka Dig vidare till en annan blogg, klarar du lite (framförallt att höra sanningen utan några som helst krusiduller) så kan du gott läsa vidare. Avsnittet idag handlar om graviditetskrämpor.

 KRÄMPOR

Diverse krämpor hör graviditeten till, inget nytt på torpet där inte. Det kan handla om småkrämpor som halsbränna eller täppt näsa. Själv knarkade jag Novalucol men behövde aldrig tampas med en täppt näsa och bli beroende av nässpray. Det finns svårare krämpor såsom graviditets diabetes, havandeskapsförgiftning eller foglossning som gör dig rullstolsburen. Vanliga krämpor:

* halsbränna

* illamående

* täppt näsa

* foglossning

* förstoppning

* hemorrojder

Vid min första graviditet så blev jag förstoppad, det var stopp i maskineriet i över 1 vecka. Det var tydligen en biverkning av mina järntabletter jag åt. Jag minns att jag alltid blev skitnödig på nätterna, där satt jag och stånkade mitt i natten och försökte pressa så ådrorna i pannan stod ut som råttpittar. Jag minns att jag t.o.m. stod mot väggen och krystade eftersom det var så obehagligt att sitta ner på toalettstolen och ta i på det viset, det kändes som om jag skulle krysta ut huvudet på ungen där jag satt.  Till slut kom natten då jag äntligen skulle lyckas få ut bajskorven som gjort att mitt liv den senaste veckan enbart handlat om att få ut den och på vilket sätt?! När man är gravid ska man ju vara försiktig med läkemedel så sådant som är självklart att ta emot förstoppning annars är högst förbjudet under graviditeten. Det blev till att gå igenom alla huskurer som fanns. Kiwi, päron, plommonpuré, olja i skitan, högt fiberinnehåll, linfröguckor, kaffe och massa vatten. Den natten sket jag ut en termos. Jag var så lättad! Helt slut, svettig och ont i ärslet men otroligt lättad. Jag gick och la mig med ett värkande ärsel men med en känsla av att jag vunnit på lotto. Ni förstår, allt har ett annat perspektiv när man är gravid. Saker som är självklara annars är plötsligt inte det och man får lite distans till livet i största allmänhet. Att bero på perspektiv… Som ett litet brev på posten så landade vid den här tidpunkten djävulens påfund till krämpa i mitt skithål. Kanske beroende på detta tryckande på toalettstolen under en hel vecka, kanske för trycket som uppstår nedåt under en graviditet. Det heter H – E – M -O – R – R – O – J – D – E – R. Små druvliknande bollar som egentligen är en bit av tarmen som blodfyllts och pressats ut och landat strax utanför rumphålet. Visst låter det härligt? Det skulle visa sig vara något som jag fick vara med om vid varje graviditet.

Ett par dagar efter Theddes förlossning vankade jag som en gravid anka i korridoren på BB på väg mot matsalen.  En barnmorska stoppade mig och frågade om jag fortfarande hade så ont i underlivet efter min förlossning? Det hade ju ändå gått 3 dagar.  ”Ja, alltså jag har bara ont därnere, kan inte riktigt lokalisera var, jag har bara jääkligt ont” svarade jag. ”Men lilla vän, kom med här så gör vi en undersökning på dig för att se att det läker fint” svarade barnmorskan. Jag var sydd med 4 stygn så jag tänkte väl att det säkerligen är därför man har lite ont i konkarongen. Uppe på britsen kikar barnmorskan på det jag tror liknas närmast en världskarta. Tänkte att pullan numera kanske hamnat på tvären och att klitoris hängde löst vid ena blygdläppen som en stackars kvarleva. ”Du har läkt jättefint redan” trallade barnmorskan. ”Men häääääääääär, här ser jag orsaken till varför Du har så ont” fortsatte hon som om hon precis klurat ut världsfreden. Hon slängde dit en spegel och så sa hon ”Titta här så ser du”. Rent spontant reagerade jag med ett ”Nej för fan!! , det uttryckte jag väldigt högt där på britsen. Barnmorskor verkar i största allmänhet ha en liten förkärlek till speglar. Det är inte första gången man fått en spegel uppkörd i mutteriet. Efter högljudda protester fick hon mig i alla fall att titta i spegeln. Såhär i efterhand önskar jag att stått på mig, att jag inte gått med på det. ”Du har hemorrojder här förstår du” sa hon. Mycket riktigt så tittade det ut vindruvsliknande små bollar, ilsket lila låg dom där som ett kvitto på att du blivit mamma. Ingen fröjd för ögat om jag får säga det själv, denna bild har också envist etsat sig fast på min näthinna. Jag fick med mig Xyloproct (suppar mot hemorrojder), Xylocain (bedövningssalva) och slutligen en sittring. (Allt som börjar med X verkar vara nåt för skithålet).

 I chock gick jag ut från undersökningsrummet med sittringen hängande som en handväska på min högra arm. Jag rusade in på mitt sjukhusrum. ”Jag tänker inte ta med mig sittringen till matsalen” sa jag till Magnus med tårarna brännande innanför ögonlocken. Jag kunde ju för fan inte gå in i en matsal, med en sittring, folk satt ju där och åt. Det var ju som att skylta med att man hade hemorrojder. ”Men för helvete Nina, vi är på en förlossning. Du tror inte att människor faktiskt har sittring av andra orsaker? Kvinnor föder ju barn här.” Med den uppläxningen tog jag min sittring och begav mig mot matsalen. Vet inte om någon såg på mig att jag hade hemorrojder? Det skulle vara på min ankliknande gång då.