Stranden

Milo blev så till sig i trasorna för att vi åkte till stranden idag. Han bara stod och tittade ut i vattnet de 10 första minutrarna. Han är lite sådär ”hasch&poppig” som jag brukar kalla såna som oss, mig o Milo alltså. Vi kan vara i vår egna värld sådär ibland, det kallar jag för att vara ”hasch&poppig”.

Njutning för en treåring.

Stranden, monstertruck, vattnet, båtar och vind i håret. Vad behöver väl en treåring mer? Not mutch.

Benen som aldrig blev bruna…..

…..beroende på att jag de senaste 16 åren inte fått pressa i solen (well, förutom nåt år däremellan innan Milo kom). När man har barn och är i närheten av vatten är solandet liksom inte prio 1. Det som är prio 1 är att sitta med huvudet snurrande som en jefla uggla för att se var ungen är. HELA TIDEN!

Ögonläkaren

Efter stranden var det dags för ögonläkaren. Var tredje månad kollar vi Milos öga.

Val av ögonlapp

Idag tog vi med egna ögonlappar för att det kanske skulle gå lättare och vara roligare. Det är liksom från gång till gång det där.

Glass efteråt

Idag var en skitdag hos ögondoktorn. Ingen bra dag alls faktiskt. Milo var trött, hängig och inte på humör. Han stretade emot så mycket han orkade och jag gick igenom hela registret jag besitter. Uppmuntran, avledning, hurrarop, mutor…. Rubbet. I tell you, att sitta där i ett svettigt rum och försöka uppmuntra en trött och obstinat treåring är ingen lek. Undersökningen måste liksom göras what so ever! Till slut lyckades vi. Undersökningen klar och Milo ser äntligen lite bättre med sitt öga. Nu är det lapp 4 dgr/vecka 1 timme per dag som gäller. Det blir mindre o mindre.

På vägen hem garva jag så jag grät! Han satt verkligen och åt sin mjukglass SOVANDE!!!

Han satt verkligen och försökte sikta på munnen men den hamnade lite här och där i ansiktet. Söööötis.

Jaha, snart grillar vi! What else…