Idag åt jag sushi till lunch.

Det tog några år för mig att våga mig på det. Rå fisk liksom. Smakade det som att bita av huvudet på en abborre du precis fiskat upp ur sjön liksom?

Första gången jag skulle prova hajjade jag ju typ ingenting. Är det för att man är från en byhåla? Eller är det att man är uppvuxen i en finsk familj med korvsoppa till middag? Dont know. Pinnjäklarna var det ju bara o glömma. Gaffel. Det gröna kletet? Var skulle det vara? Jag smetade på det på de små fiskris ”kluttarna” och höll ju på o flyga i taket när jag stoppade in hela fiskris ”klutten”. Holy fuck vad det brann i min trut. Jag minns att jag tyckte man såg så flööööschig ut när man åt sushi, helst med pinnar. Att jag också ville sitta med min lilla svarta plastlåda med oranga laxbitar, pinnar och så en liten LOKA bredvid. Mycket att ha som vision! Finns det liksom inget annat man skulle vilja istället? Jaja, värderingar och visioner förändras med åren tack och lov.

Till slut lärde jag mig i alla fall och har nu lärt mig att bara ÄLSKA det. Kan få riktiga cravings efter sushi ibland. Dock så vill jag inte ha nå räkstjärtar, inte dom där svarta fiskarna, inte illröda heller och absolut inte dom där stora fiskebebisarna som ligger i sjögräs. Jag är en tråkig lax, avocado och risrundlar brutta. Vad är du för sushimänniska? Sitter du där med hela jäkla sushirestaurangens meny på tallriken eller fegar du ur som jag?

PS: Hannah är på BB. Det värker nästan i min muttski då jag tänker på henne oavbrutet. Snart snart snart kommer det en liten söt tjej till i familjen. Åååååh…..