Äntligen sover du….

….mitt lilla barn!

Det har varit en herrans massa nätter med gråt, tandagnisslan, vällingslabb, mjölkslabb, ligga bredvid, inte ligga bredvid, gap, skrik och allmän kaos. Snabbt räknat är det runt 1600 nätter. Hur har vi överlevt? Jag fattar inte.

Tidigt märkte jag att vår rosa bebis inte var som de andra killarna varit. Redan på BB faktiskt. Mina stora pojkar har sovit i ett de första dygnen, ätit lite och sen bara sovit. Milo sov i 20 minuters perioder….dygnet runt! Han sov ett par timmar direkt efter förlossningen, sen började det som jag kallade ”går-på-hormoner-så-därför-pallar-jag-vakna-var-20:e-minut-dygnet-runt” perioden. Jag minns inte hur länge han höll på och vaknade var 20:e minut, jag har glömt det, eller förträngt det. Jag började till slut föra bok på honom. skrev upp alla vak/mat/somna som hände under nätterna. Han snittade på 16 uppvak som betydde vara vaken och äta. De 2 första månaderna orkade jag ta alla dessa uppvak….dygnet runt. Sedan tog hormonerna slut och jag hittade mig själv gråtande i vardagsrummet kl 3 på natten. Jag kunde inte längre somna emellan utan var vaken dygnet igenom. Jag var HELT slut! Ville bara gråta och sova. En kväll så hade jag somnat på soffan, Tony skulle åka och handla en snabbis och sa innan han åkte ”Bebis har somnat men jag åker så att du vet.” När han kom tillbaka och stod på parkeringen hörde han ända dit att Milo skrek för full hals. Vår ytterdörr stod på vid gavel (katten) och Milo skrek. Jag låg och sov i soffan och hörde INGENTING. Jag var som jag var medvetslös. Det var så fruktansvärt hemskt när jag fick veta det.

Tårögd av alla dessa bilder (dock på ett bra sätt, minns och fylls av kärlek) ❤

Jag var så utmattad och slut att jag inte visste vad jag hette till slut. På bilderna ser ni mina illröda ögon. Det var här Tony klev in och räddade mig. Han tog vissa nätter, HELT. Jag vaknade till men behövde inte gå upp och bli pigg. Tony somnade/somnar om så fort han la/lägger huvudet på kudden vilket räddade oss. Vi hade en i familjen som knappt märkte av dessa uppvak och så jag då, som blev så sjukt sömnstörd av dessa nätter. Att sova blev plötsligt bland det svåraste att klara. Öronproppar i någon utav stora pojkarnas rum och försöka sova….eeeh nä, inte en chans. Kunde inte. Jag behövde vara där alla var. Kontrollbehov och inte tycka om att vara själv.

Jag minns att mina ”mammagruppsmammor” och jag ofta diskuterade Milos sömn. Det blev ett fenomen till slut! Det fortsatte sen….och fortsatte…. Nån sa ett halvår, börjar dom sova. Nån sa ett år, då börjar dom sova. När dom börjar dagis, då sover dom hela nätterna. Nej, nej och NEJ! Det gjorde han inte alls! Vi har provat alla sovkurer och metoder som finns! Vi har provat ALLT ALLT ALLT! Flera ggr om. Regelbundet! Sen har vi bara skitit i allt och låtit det vara som det är. Sen har vi försökt nåt igen. Jamen sådär har vi hållit på. Inget har hjälpt! Inget! BVC har stått handfallna och haft slut på idéerna.

Ännu gråtigare nu….

Ja, så var det. Sen någon vecka nu så sover han hela nätterna. Har inte ens vågat skriva om det eftersom man knappt tror att det är sant själv. Blev tvungen att diskutera saken med Tony. Någon natt sådär kan han vara ledsen och gapa lite men somnar oftast om av sig självt utan att vi behöver göra nåt åt det. Men nu kan man säga att an sover hela nätterna. Jag hade svårt att tro att den dagen skulle komma! Det tog ju bara 4 och ett halvt år!!!!!!!

Med detta inlägg vill jag dels dela med mig av hur vi hade det. Kanske hjälper det någon som är i samma sits, någon som hämtar styrka eller kanske blir förfärad när de får veta huuuuur lång tid det kan ta innan dom sover hela nätterna. Jag hoppas på styrkan!

Nu ska jag få fotpill. Det goda receptet kommer imorn för nu ska jag njuta av detta en stund! Hoppas du får en fin måndagskväll. ❤

PMS! Går det att INTE prata om detta fenomen? Nej, inte enligt mig. Helst nu när man börjar förstå att man genomgår olika faser utav PMS. Enligt min egna teori genomgår jag nu ”efter-att-du-pruttat-ut-alla-dina-ungar-klart” fasen. När kroppen går tillbaka i sin fertilitet men ändå skriker lite då och då, typ: ”HALLÅÅÅÅÅÅ, du vet att vi små ägg här nere bara är bra ett litet tag till sen är det liksom förseeeent…..kom igeeeen, ligg nu!!! Make som babies!”

Å så får man dessa små attacker av bebislängtan och funderingar på ett syskon till Milo. Eller Milo har redan syskon men mer funderingar på att Tonys ska få fler biologiska barn. Sen tänker jag på att jag spydde dag & natt, att jag fortfarande har foglossning och att mitt underliv exploderade ut ett barn på 5 kg samtidigt som jag på riktigt ville bli nedsövd OCH att Milo började sova hela nätter när han var 4,5 år dvs NU så övergår tanken till ett ”Helvete heller, över min döda kropp, aldrig mer” tänk.

I alla fall! Denna PMS. Jag har ridit ut den för denna månad men kan minnas den som ganska så bitsk. Den är värre än vanligt var tredje månad ungefär. När man vaknar upp och känner hur sjukt irriterad och less man är på världen. Katten hoppar upp i sängen och jamar efter mat samtidigt som solens strålar belyser hur hans hår yr över hela sovrummet och man ba: ”Skjut av den där jävla katten nångång!” När man kommer ner i badrummet och ser OCH känner att han just lagt av en skithög som får ögonbrynen att trilla av gör att man beställer en hagelbrakare av en vapengalning i djupaste skogarna av Toronto på nätet. När Tony sen kommer ner med burrigt hår och trasiga kallingar och man ba: ”Men din slarviga jävel, hur kan du gå i dom där kallingarna och kan man fan inte dra händerna genom håret liksom? What’s up? Leker du clown eller?” När han i sin tur visar sig vara på dåligt humör skriver man på skilsmässopapprena. ”Han ska ut och det är NU”. När ungarna undrar om man tvättat fotbollskläderna för det är ju snart match får man ryckningar i ögonen och börja tugga fragda. Gud nåde om dom dessutom är griniga så ringer jag ett samtal till deras pappa och ba: ”Ta dom, jag vill aldrig mer se dom, fattaru det? Allt är ditt fel!!!!!!”

Men vad är det som händer med en liksom? Varför känns det på riktigt som att man kan tänka sig att skiljas? Eller skjuta katten? Det är ju helt galet! Det är ju liksom inte jag! Jag är inte den där personen, det är någon annan som tar över min kropp! Jag sitter längst där inne och gråter och vill bara bli omhållen och kramad på medan den där bitchen huserar runt som en seriemördare och ska skjuta av katter och skiljas!

Nej, jag vill inte äta nåt för det, jag är anti mot tabletter över huvudtaget. Dock måste väl motion hjälpa och kanske att ha ett PMS – party som jag hörde i Hanna och Amandas senaste podcast. Man bjuder in vänner/en vän och så har man PMS party. Alla som kommer vet att man ska vara lite rädd om den där personen som har partyt och de har också förståelse för att man plötsligt börjar gråta eller blir arg. Det får vara så helt enkelt. Det kan handla om ett party där man äter middag och dricker alkohol och slår klackarna i taket – man river av en riktig helig fylla. Det kan också vara en enkel fika eller varför inte att gå på spa med bästa tjejkompisen. Kanske räcker det med en långpromenad och sitta på en klippa med en vän? Vad som helst som får en att må lite bättre! För stunden! PMS-party, det ska jag HELT KLART införa!

Godmorgon ”svettig under tuttarna” bild!

Jaha, jag fick ÄNTLIGEN dra igång lite motion idag. Det blev motionscykeln och jag drog på hårt i 20 min. Ville testa ryggen lite också. Det är trots allt mycket man använder sin lilla rygg till. Det gick bra….än så länge. Får nog känna efter ett tag. Ta’t lite coolt i början liksom. Annars brukar jag kunna köra på så jag har blodsmak i munnen direkt från start och så går jag sönder. Typ så….

Finns ingen i hela världen som svettas så sjukt mycket under brösten som jag gör. Fy farao alltså, det bara dryper svett. Hela magen är blöt till slut. Är det bra eller dåligt? Är det de som betyder att man har hänglökar? Haha…. Skitsamma, svettas är härligt och känslan efteråt när man hoppar in i duschen helt dyngsur och slut är topp 5 bästa känslor.

Denna veckan får jag lite bekymmer med vägningen. Ska iväg på en grej på onsdag och det är då vägningen är. Hmmm…. Jag måste nog kolla om det finns alternativ, vill inte missa en vägning.

Nu ska vi fixa oss i ordning för förskolan och jobb. Pubbeungarna drar stockar som aldrig förr. Sommarlov när den är som bäst! Denna måndag känns inte lika illa som den brukar. Det är kortvecka och midsommarafton på Fredag. Vi firar midsommar med att gå på bröllop. Så härligt! Tänkte visa er klänningen jag ska ha senare.

Hörs snart igen! Jag har ett superecept som jag bara MÅSTE bjuda på! Hoppas du får en fin start på veckan!