Morgonen började med att Peter fick mig att börja gråta! Läste hans vackra inlägg och blev alldeles rörd. Är så tacksam över  livet, att få känna lycka och att vara älskad. Att ha träffat en man som Peter, som gett mig en känsla jag alltid drömt om, riktig trygghet. Har alltid undrat hur det känns, och nu vet jag. Störst av allt är ändå hur han tagit mina barn till sitt hjärta och gör ingen skillnad på Liv och dem. Trodde aldrig att jag skulle kunna må så här. Efter att ha varit på botten. Känt att det enda som hållit mig uppe var mina barn och min tro, nästan gett upp hoppet. Så kom det en dag då jag träffade honom, Peter, som fick mig att skratta, känna mig trygg och älskad. Som en räddande ängel, tog han oss under sina vingar.

Så hur dåligt du än mår, i kärlek, i din själ eller på andra plan, ge aldrig upp. När man mår som sämst och inte ser något ljus, då kommer en varm hand mot din kind, en väns axel att gråta mot, ditt livs kärlek eller en djup och sann lycka.

Hjärta i sanden.
Hjärta i sanden.

Jag älskar att läsa texten ”Fotsteg i sanden”, eller lyssna på Leona Lewis låt ”Footprints in the sand”. Den ger hopp och är så sann.

Nu tjatar pojkarna och Liv börjar bli rastlös. Vi ska packa in i bilen och bege oss till ett skateboardställe, sedan ska vi på ”spökvandring” på Skansen. Det händer massor av roligt och läskiga saker på Skansen denna veckan, för barn som har höstlov. Ikväll ska vi ha en riktigt läskig kväll. Dags att ta fram vuxenblöjan, för ikväll ska vi skrämma varandra 🙂

All kärlek.